I en tid av klimatförändringar, ökade samhällsklyftor och växande krav på resiliens ställs räddningstjänsten inför svåra frågor – inte bara om teknik och resurser, utan om rättvisa, ansvar och värdegrund.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) slår fast att alla, oavsett var de bor, har rätt till ett tillfredsställande och likvärdigt skydd för liv, egendom och miljö. Men vad betyder det i praktiken? Vad är ”tillräckligt”? Vad är ”rättvist”? Och vem bestämmer det?

Trots att lagens portalparagraf anger en hög ambitionsnivå, saknas fortfarande tydliga definitioner av dessa begrepp – särskilt ur ett kommunalt perspektiv där lokala förutsättningar, politiska prioriteringar och invånarnas behov varierar kraftigt. Varken det tidigare Räddningsverket eller dagens Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har fullt ut lyckats klargöra detta.

Samtidigt ser vi en global rörelse där etiska och filosofiska perspektiv lyfts fram som avgörande för att hantera dagens och morgondagens risker. FN:s Sendai-ramverk för katastrofriskreducering och Agenda 2030 betonar vikten av inkluderande, rättvisebaserad och hållbar utveckling. Fält som katastrofetik, klimaträttvisa och katastrofrättvisa växer snabbt – men brandrisker och förebyggande skydd har i stort sett förblivit blinda fläckar.

Min forskning placerar LSO i detta större sammanhang. Genom att undersöka hur begreppen ”tillfredsställande” och ”likvärdigt” förstås, tolkas och tillämpas i praktiken – och vilka värderingar som ligger bakom – vill jag bidra till att utveckla både den professionella praktiken och den akademiska förståelsen.

Målet är att skapa ett underlag för ett mer medvetet, reflekterat och rättvist brandriskarbete – i linje med både svensk lagstiftning och globala hållbarhetsmål – och att öppna för en bredare debatt om hur vi som samhälle förstår och fördelar skyddet mot olyckor.

Vem är jag?

Med en bakgrund som brand- och riskhanteringsingenjör med operativ påbyggnadsutbildning (RUB) har jag byggt en yrkesprofil som förenar strategisk analys med praktisk beslutsförmåga. Jag har arbetat som konsult inom brandskydd och riskhantering, varit handläggare vid Länsstyrelsen i Stockholm där jag hanterade några av regionens mest komplexa samhällsbyggnadsärenden samt tjänstgjorde som tjänsteman i beredskap för Stockholmsregionens krishantering, och samlat internationell erfarenhet genom tjänstgöring vid räddningstjänsten i Nya Zeeland.

Idag kombinerar jag rollen som insatsledare vid Södertörns brandförsvarsförbund med arbete inom forsknings- och utvecklingsprojekt på Projektenheten. Jag har en central roll i flera EU-finansierade projekt inom ramen av Horizon Europe och dess föregångare, där jag samordnar SBFF:s  bidrag med att ta fram morgondagens digitala verktyg för blåsljuspersonal.

Det jag tar med mig till forskningen är inte bara praktisk erfarenhet – utan ett djupare förståelse för vad som står på spel i varje insats, varje förebyggande åtgärd, varje politiskt beslut. Att få kombinera denna erfarenhet med filosofisk och vetenskaplig analys är för mig ett sätt att påverka hur vi definierar ett rättvist, effektivt och legitimt skydd mot olyckor. Jag ser det som en nödvändig brygga mellan akademin och verkligheten – och en möjlighet att bidra till en mer eftertänksam, professionell och hållbar räddningstjänst.